Gå direkt till innehållet

Attribution handlar om hur man förklarar orsaker till olika händelser och ger svar på en rad “varför” frågor. Här ligger fokus på hur elever kan förklara sina egna prestationer och hur det kan påverka motivationen. 

Utgångspunkten är: Varför klarade jag (inte) den här uppgiften?


Om attribution

Den här resursen utgår från Weiners analys av attribution. Weiner förklarar attribution som sker i olika steg: Först genomför eleven en uppgift. I nästa steg tolkar eleven resultatet på uppgiften som bra eller dåligt. Detta ger en positiv eller negativ känslomässig reaktion. Därefter kommer frågor om ”varför” det gick som det gick. Elevens svar på ”varför” kallas för attributioner.

Tendensen att eleverna frågar sig ”varför” resultatet blev som det blev är särskilt stark när:

  • det har gått dåligt
  • resultatet är oväntat
  • något känns mycket viktigt.

 


Attributioners tre fält

Elevens attributioner och förklaringar kan delas in i tre fält. Attributionerna kommer att ha betydelse för hur eleven värderar sina ämneskunskaper, hur eleven känner och beter sig.

  1. Inre eller yttre faktorer
  2. Kontrollerbarhet
  3. Stabilitet

1. Inre eller yttre faktorer

Eleven förklarar resultatet med något internt (det beror på eleven själv):

  • förmåga (egenskap hos eleven)
  • ansträngning (beteende)
  • strategi (beteende).

 

Eleven förklarar resultaten med något externt (det beror på något annat än eleven):

  • uppgifternas svårighetsgrad
  • lärarens undervisning
  • om att ha tur
  • störande faktorer. 

Det finns en tendens att elever förklarar (attribuerar) goda resultat med interna faktorer och att misslyckanden förklaras (attribueras) med externa faktorer.

 

2. Kontrollerbarhet

Kontrollerbarhet handlar om eleven själv kan kontrollera och påverka orsaken till resultatet. När eleven uppfattar att han eller hon själv kan påverka innebär det en större optimism och högre förväntningar på att lyckas framöver. Det verkar alltså kunna löna sig att anstränga sig mer och/eller ändra studiestrategi. Om eleven däremot uppfattar att det inte går att påverka orsakerna kan det leda till ”inlärd hjälplöshet”, att det inte finns någon lösning att ta till. Motivationen sjunker. 

 

Orsaker som eleven kan kontrollera:

  • Ansträngning: Eleven kan välja att anstränga sig mer nästa gång.
  • Strategi: Eleven kan ändra sin studiestrategi framöver.

 

Orsaker som eleven inte kan kontrollera:

  • Förmåga: Den egna förmågan anses vara en faktor som eleven inte kan påverka.
  • Lärarens undervisning: Läraren kanske anses vara dålig på att förklara vilket ligger utom elevens kontroll.
  • Svårighetsgrad: Läraren avgör uppgifternas utformning vilket inte kan påverkas av eleven.

 

3. Stabilitet

Eleven har alltså förklarat sitt resultat med inre och yttre faktorer samt i vilken utsträckning eleven själv kan kontrollera orsaken till resultatet.  Det tredje fältet handlar om stabilitet. Orsaken till ett resultat kan uppfattas som något som är stabilt över tid eller som kan förändras. Vilka faktorer är stabila och vilka är föränderliga?

  • Stabila faktorer: förmåga
  • Föränderliga faktorer: ansträngning och strategier

 


Vikten och betydelsen av attribution

Attribution handlar alltså om att eleven ställer sig frågan ”Varför klarade jag (inte) den här uppgiften?”. Elevens förklaringar och svar på frågan är av stor vikt eftersom orsakerna påverkar elevens tankar, känslor och i slutändan, elevens beteende. 

Kognitioner: Tron på sin egen kapacitet, värdering av egna ämneskunskaper.

Emotioner: Stolthet, skam, skuld, självkänsla.

Beteende: Ansträngning, uthållighet och val.

 

En elev som förklarar sina resultat med stabila orsaker:

  • Tror att resultaten kommer att upprepa sig.
  • Anser att misslyckande beror på dålig förmåga eller att läraren är orättvis.
  • Anser att resultaten är stabila och okontrollerbara och inte kan bli bättre.
  • Riskerar att utveckla en inlärd hjälplöshet.
  • Riskerar att skapa låga förväntningar på sin egen kapacitet, negativa känslor och låg självkänsla.

En elev som förklarar sina resultat med interna och kontrollerbara orsaker: 

  • Ser på orsakerna till resultaten som en följd av ansträngning och strategi.
  • Har en större optimism och högre förväntningar på att lyckas.
  • Har en förhoppning att det kan gå bättre nästa gång.
  • Fortsätter anstränga sig och blir mer medveten om sina strategier.

Elevens olika förklaringar kommer alltså att påverka elevens tankar kring framtida uppgifter och om det är värt att anstränga sig. Om eleven förklarar sina resultat med faktorer som står utanför elevens förmåga och som kanske dessutom är stabila över tid verkar det alltså inte finnas anledning att tro att resultaten skulle bli bättre framöver. Motivationen sjunker. På samma sätt kan orsaker som eleven själv kan styra över inge förhoppningar om framtida resultat och motivationen ökar.


Att använda attributionsteorin i praktiken

För att eleverna ska ha möjlighet att attribuera sina resultat till ansträngning och strategi måste de se att ansträngningen ger resultat och att en förändring av strategin kan leda till framsteg. Då krävs det att eleverna får realistiska utmaningar att arbeta med. Läraren bör sträva efter att:

  • Styra elevernas attribution mot ansträngning och strategi.
  • Anpassa undervisningen och arbetsuppgifterna efter elevernas förutsättningar.
  • Hjälpa eleverna att sätta upp egna mål.
  • Bedöma eleverna utifrån deras personliga måluppfyllelse.
  • Låta eleverna se att de gör framsteg.

Därför är det också viktigt att läraren minskar den sociala jämförelsen. Det innebär att lärarna måste undvika att jämföra eleverna med varandra, att lärarna aktivt hjälper var och en att sätta upp realistiska och kortsiktiga mål så att alla får chansen att uppnå dem. För att förhindra social jämförelse bör lärarna visa varje elev att han eller hon gör framsteg vilket kan övertyga eleverna om att de klarar uppgifter som de inte klarat tidigare.

Hur en lärare kommenterar elevernas resultat både när det går bra och dåligt har också betydelse. Det kan handla om så små saker som hur man uttrycker sig. Tänk exempelvis på att inte säga: “Det här är för svårt för dig”. Då finns risken att eleven uppfattar att förväntningarna på eleven verkar låga och motivationen sjunker.

 


Källor

Weiner, B. (1986) An attribution theory of motivation and emotion.

Weinar, B (2000) ”Intrapersonal and interpersonal theories of motivation from an attributional perspective”. Educational Psychology Review.

Skaalvik, Einar; Skaalvik; Sidsel. (2016)  Motivation och lärande.

 


Nyfiken på fler motivationsteorier

Spara som favorit

Du måste logga in för att kunna spara som favorit.