Vi gräver i begreppet svenskhet

Ett moment i vilket du som lärare guidar eleverna igenom en övning och en diskussion där definitionen av svenskhet står på programmet.

Förbered

Förbered lektionen genom att förbereda dig noga – genom att läsa igenom instruktionerna för detta moment, genom att skaffa dig den fakta och den statistik du anser dig behöva för att genomföra momentet på ett bra sätt och genom att kanske tänka igenom hur just din klass ser ut och hur diskussionen kan tänkas gå. Förbered dig för var gränserna för diskussionen  går och hur du agerar om du tycker att elever går över den gränsen.  

Målet med lektionen är att eleverna ska gå ifrån lektionen med en världsbild som är mindre svart-vit och mer besvärlig. Då har du lyckats.

Genomför

Dela in eleverna i lämpliga grupper om 3-5 elever

Inled momentets övning direkt – utan att först förankra arbetsområdet. Placera eleverna i grupperna och 3-5 och ställ frågan – på tavlan eller i Google classroom/annan digital plattform: Vad tycker ni i gruppen krävs för att någon ska vara en ”riktig” svensk. Eleverna kommer ofelbart att fråga vad du menar med ”riktig” men värj dig för att definiera och säga att en del av utmaningen är att själv fundera på vad de tycker krävs för att en ska räknas som en riktig svensk.

Ge eleverna så lång tid att diskutera som du tycker att de behöver. Gå runt och lyssna på diskussionerna men blanda dig inte i om inte språkbruk och diskussioner går över de gränser som du satt upp utifrån skolans värdegrund och uppdrag. När du märker att diskussionen börjar gå på tomgång i de allra flesta grupperna: meddela att diskussionen bör avslutas inom x minuter och ge eleverna tid att avsluta.

Berätta sedan att du vill höra alla gruppers krav ett efter ett och att du kommer att samla dem skriftligt (på tavlan/på driven etc). Berätta också att du kommer att vara besvärlig och utmana dem med motfrågor ganska mycket vad de än kommer med för krav. Syftet är att de ska tvingas tänka. Om de innan lektionens slut tycker att du är mycket besvärlig har du lyckats med ditt jobb.

Nedan kommer nu en uppräkning på de allra vanligaste kraven jag stött på, med medföljande kommentarer och motfrågor.

• För att vara en riktigt svensk ska en ha svenska föräldrar

Hoppla! Hur ska det gå till? Det betyder ju att det inte finns några riktiga svenskar. Varje svensk som har en förälder som inte är svensk blir ju då själv inte svensk och deras barn blir inte heller svenskar – i all evighet. Det blir en hönan eller ägget-situation av det då ju någon måste varit den första person att sätta foten i den här delen av världen och eftersom dessa jägare och samlare absolut inte var ”svenska” så blir det svårt.

Här tråcklar elever gärna in sig i resonemang kring halv-svensk etc. Det vill säga att om en person har en förälder som är svensk och en som flyttat hit från någon annanstans så är de halvsvenska. Motfrågan blir då givetvis: vilken del? Övre halvan eller under halvan? Kanske vänster- eller högerhalvan? Eller är blodet uppdelat i olika flaggfärger?

• För att vara en riktig svensk måste en vara född här

Ok. Men om en gravid grekisk turist åker till Stockholm som turist och sedan föder sitt barn för tidigt – är det barnet plötsligt svenskt då? För att det råkade ploppa ut på vår sida gränsen? Eller motsatt: om ett ”riktigt” svenskt par åker till Spanien på semester och kvinnan föder sitt barn tidigare än väntat – är det barnet en spanjor då – och måste invandra till Sverige?

• För att vara en riktig svensk måste en ha svenskt blod (absolut ett argument ni kan springa in i)

Den första naturliga motfrågan blir givetvis hur svenskt blod ser ut och hur en skiljer det från annat blod. Den lite allvarligare uppföljningen blir givetvis att fråga ven som får avgöra vad som är svenskt blod och om det är lämpligt göra kopplingen till de mindre sympatiska element som använder den sortens blodsresonemang.

• För att vara en riktig svensk måste en se svensk ut (också ett fullt möjligt krav)

Motfrågorna blir flera: om jag föds i Sverige av ”riktigt” svenska föräldrar men ser osvensk ut – är jag inte svensk då? Om jag är adopterad – är jag inte svensk då? Och självklart: vem ska avgöra vad som är ett svenskt nog utseende? Blond och blåögd är ju trots allt inte så jäkla vanligt (och dessutom finns människor med det utseendet i andra länder också).

• För att vara en riktig svensk måste en kunna prata svenska

Den första motfrågan blir då vad bäbisar räknas som – för prata svenska gör de sannerligen inte. I detta läge kommer eleverna att tycka att du är jobbig och modifiera så att de egentligen menar att vuxna måste kunna prata svenska. Nästa motfråga blir då att prata om de stumma och de med olika former av förståndshandikapp som gör att de inte kan prata – är dessa inte riktigt svenska? Är språk verkligen en förutsättning för svenskhet? Fråga också på vilken nivå svenskan ska pratas och påpeka att en del av dem minsann har ett språkbruk så kryddat av engelska och slang att det är tveksamt om de skulle komma undan som svenska… Och hur gör vi med alla från andra länder som faktiskt lärt sig att prata svenska för att de läst detta språk på typ universitetet ? Är de plötsligt svenska nu?

• För att vara en riktig svensk måste en bo i Sverige

Ok. Hur länge får man vara utanför landet för att svenskstatusen ska försvinna? Räcker det med att en bor och studerar i Köpenhamn i en termin eller krävs det mer? Hur mycket? Tre år i Belgien, 10 år i USA eller en halv livstid i Tanzania? Kan en bo och pendla mellan två hem – som en del svenska skådespelare och musiker göra?

• För att vara en riktig svensk måste en fira svenska högtider

Check! Vilka menar vi då och vem bestämmer vilka som gäller? Räcker jul och midsommar eller måste vi ner på nivån Mikkelsmäss, Mårten gås och det äktsvenska Alla hjärtans dag?  Hur gör vi med de som tillhör grupperingar som inte firar vissa högtider som Jehovas vittnen? Om ett Jehovas vittne som är en ”riktig” svensk inte firar jul tillräckligt mycket förlorar hen sin svenskhet då?

• För att vara en riktigt svensk måste en ha ett svenskt pass

Nu närmar vi oss någon form av juridisk version av svenskhet men det bör inte hindra oss från att vara besvärliga. Ställ motfrågan: har alla riktiga svenskar verkligen pass? Bäbisar? Små barn? Har de inte varit med om någon som förlorar sitt pass? Förlorar de plötsligt sin status som svenskar då. Eleverna kommer i detta läge troligtvis att ändra sig till att de egentligen menar medborgarskap.

• En riktig svensk måste vara svensk medborgare

Detta täcker ju in statens juridiska definition. Landet Sverige kräver ju inget annat av individen. Är du medborgare är du svensk i en juridisk bemärkelse. Men håller eleverna verkligen med? Spetsa till det och fråga om eleverna – när de går på gatan och ser någon som till utseendet är mycket annorlunda från standarmallen blond-och-blåögd (tex genom att ha mörk hudfärg, svart hår, vara klädd i en klädnad som kopplas till andra kulturer) – tänker ”riktig svensk” även om de skulle veta att den personen var medborgare? Oddsen är goda att det finns elever med någon form av invandrarbakgrund i klassrummet som är svenska medborgare men som inte ens själva tänker på sig som ”riktigt” svenska? Så vad krävs egentligen? Våga ta diskussionen men håll koll på gränserna. De flesta elever har inga problem att erkänna att de absolut dömer människor efter utseendet – utan att det för den saken finns något som helst rasistiskt i hur de tänker. Vi är bara människor som lägger stor vikt vid yta.

• För att vara riktigt svensk måste en ha flera kombinationer av ovan ställda krav

Troligtvis kommer eleverna att antingen inledningsvis eller efter ett tag när du är besvärlig att bunta ihop ett antal krav för att att någon ska uppnå riktigt svenskhet. Däremot är det inte säkert att de alla är överens om vilka krav som ska buntas ihop – vilket belyser frågan ”vem ska bestämma vad som är svenskt nog”. En kan ju också ställa motfrågan att om varje definition av riktig svensk resulterar i motfrågor och inte riktigt håller – är det då ok att bunta ihop ett antal och säga att de är bra tillsammans. Flera dåliga definitioner tillsammans skapar ju inte en bra, så att säga.

• För att vara en riktig svensk måste en känna sig riktigt svensk

Ett argument som trots sin luddighet ändå har en hel del bäring eftersom vi vet att elever som formellt juridiskt räknas som svenska inte alltid känner sig svenska. Så känslan av nationell identitet är uppenbart viktig. Det hindrar oss inte från att vara besvärliga ändå, givetvis. Om att känna sig som en riktigt svensk är kravet för svenskhet betyder det att en glad japan som av någon anledning känner sig riktigt svensk därför bör räknas som svensk? Eller krävs det något mer? Räcker det med att jag hejar på svenska landslaget i någon sport för att du ska känna dig riktigt svensk?

Avsluta hela den förhoppningsvis långa diskussionen med att summera och sammanfatta. Har ni som klass blivit klokare? Har ni kommit överens om en definition av vad som är en riktig svensk som alla håller med om? Troligtvis har det visat sig vara svårt att hitta en bra definition som inte bara bygger på elevers känsla, ej nödvändigtvis förankrad i fakta. Eventuellt har det blivit någon ganska avskalad definition (En riktigt svensk är en person som är svensk medborgare som dessutom känner sig svensk, kanske?)