Din första matematiklektion – i skolår 1

Möte med matematik

När barnen kommer till sin första mattelektion så tror både de och deras föräldrar att de ska få en mattebok och börja lära sig att räkna. Vi vet att flera barn är ganska så bevandrade i räkning och andra är det inte. Men alla kommer till skolan för att lära sig det de inte kan. Vi måste därför möta barnen i en matematisk aktivitet som lär oss om barnen.

För den fortsatta matematiken finns det ord som barnen måste kunna använda. Barnen har många olika modersmål och en del språk har inga prepositioner. Ord som ”störst”, ”minst”, ”först”, ”efter” med flera är viktiga att ha koll på. Därför kan du börja så här:

• MÅL: Förstå och kunna använda jämförelseord och prepositioner.
• MATERIAL som du behöver och som du säkert har hemma om du tittar dig omkring: En korg eller liknande med många småsaker som gem, stenar, pusselbitar, spelkort, radergummi, pennstumpar, kulor, knappar, ringar, bollar, klotsar, tändstickor, små leksaker. Du behöver även en liten figur / docka att ställa på golvet.

Låt oss titta på röran

Barnen sitter i en ring på golvet. Du kommer med en korg/burk/väska i handen, låtsassnubblar och låter alla sakerna ramla ut på golvet. Sen säger du:

”Oj! Stopp! Låt oss titta på röran!”

”Ser ni några saker som ni tycker liknar varandra?”

”Saker som ni tycker hör ihop?”

”Hjälp mig att plocka upp sakerna men ta bara saker som ni tycker hör ihop!”

Vänta, ge barnen tid att tänka efter varje fråga!

Traditionellt sett skulle jag ha sagt (eftersom traditionalisten vill ha full kontroll över verksamheten): Kalle – du ska plocka upp gula saker; Eva – du ska plocka upp saker av trä osv. Sedan skulle jag ha kontrollerat: Vad skulle du plocka upp? Då övertar jag, av gammal vana, ansvaret och tänkandet och bedömer eleverna efter lydnad i stället efter kompetens. Ett sådant arbetssätt skapar beroende hos barnen. De känner inte att de behöver tänka själva och de slutar allt eftersom att använda sina tidigare kunskaper.

Medan barnen plockar upp sakerna ska du iaktta dem. Det finns barn som:

• tvekar på grund av att de tror att de kan göra fel
• skulle kunna trampa ner alla andra för att få just de saker de vill ha
• plockar först och tänker sen
• tänker först och plockar sen.

Låt oss tänka och samtala om sakerna

När alla sakerna är upplockade sätter ni er i en ring med sakerna framför er.

”Vem har flest saker?” Låt barnen titta, ge dem tid, förvänta dig inget svar!

Eleverna tittar sig omkring och var och en ”vet” egentligen vem som har flest. Då kommer min andra fråga:

”Vad menar man när man säger flest?” Låt barnen tänka, ge dem tid, förvänta dig inget svar!

Att förklara vad som menas med flest är inte så enkelt. Man skulle kunna säga ”högst antal” eller ”fler än alla andra”. Det är svårt att beskriva vad man menar, även om man ”vet”. Det är ungefär som att fråga barn ”Vad menar man när man säger att man somnar?” De vet vad det innebär men kan inte förklara; troligen behöver man vara neurolog för att göra det. För att införliva ett nytt ord i sitt ordförråd måste man ha erfarenhet och förförståelse av ”ordet”. Om det inte är så kan man inte använda det.

Tänk dig att jag ”lär” dig ordet ”iksakultin”. Du kan lära dig ordet men du har varken erfarenhet eller förståelse och får inte heller ordet i ett sammanhang och därmed kan du inte heller använda det. Du vet varken var eller när ordet kan användas. Vilken kunskap och vilken förståelse har du då?

Samtalet kring de upplockade sakerna fortsätter på samma sätt:

• ”Vem har fem saker?” – ”Vad menar man när man säger fem?”
• ”Vem har den tyngsta saken?” – Vad menar man när man säger tyngst?”
• ”Vem har den längsta saken?” – Vad menar man när man säger längst?”
• ”Vem har den största saken?” – Vad menar man när man säger störst?” osv

Låt barnen tänka, ge dem tid, förvänta dig inget svar!

Efter den sistnämnda frågan hade 6- och 7-åringarna och jag en mycket intressant diskussion om begrepp som area och volym (utan att nämna orden). När ett barn säger att ”man kan inte säga att vykortet är större än bollen för de är inte stora på samma sätt” och så visar de med händerna hur kortet är stort och hur en boll är stor. De här barnen har redan erfarenhet och förståelse för både area och volym, men har aldrig haft behov att sätta ”ord” på sin kunskap. Egentligen är det här även deras första geometrilektion.

Figuren Hugo och prepositioner

Efter diskussionerna kan du ställa en liten figur, Hugo, i ringens mitt och säga:

”Nu är det Hugo (figuren) som bestämmer!”

Hugo: ”Jag vill ha alla gula saker framför mig!”

Du: ”Vad menar man när man säger framför sig?” Låt barnen tänka, ge dem tid, förvänta dig inget svar!

Hugo: ”Jag vill ha den längsta saken bakom mig!”    

Du: ”Vad menar man när man säger bakom?”

Hugo: ”Jag vill ha tre saker av trä bredvid mig!”   

Du: ”Vad menar man när man säger bredvid?” osv.

Det är inte lätt att förklara vad som menas med ord som ”framför”, ”bakom”, ”bredvid”, ”under”, ”över” 0ch ”mellan”. Förståelse av prepositioner behövs för att beskriva exempelvis mönster som sedan kan göras till matematik. Lärandet av prepositionerna sker genom intellektualisering; det vill säga att barnen lär sig själva i ett för dem väsentligt sammanhang.

Intuitivt ställer varje barn upp en hypotes om vad ordet betyder. Bekräftelsen, positiv eller negativ – men outtalad, kommer när något barn placerar sakerna efter ”Hugos instruktioner”. I dag finns det många barn i den svenska skolan som saknar prepositioner i sitt modersmål.

Kanske du tycker att den här aktiviteten inte har något berättigande som mattelektion. Verb som ”förstå”, ”använda”, ”argumentera”, ”diskutera”, ”ta ställning”, ”mäta”, ”undersöka” och så vidare är mål för matematikundervisningen. Dessutom lärde du dig oerhört mycket om eleverna, vilket är en förutsättning för deras lärande.

Lycka till!

Ulla Öberg