Lektion:
Kritiskt tänkande och tillit

Ett moment i vilket du som lärare inleder det korta arbetsområdet genom att ställa en väldigt enkel fråga och väntar på svaret.

Förbered

Se till att du har koll på källkritikens abc, friska upp grundläggande terminologi och ha dessa tillgängliga i form av en presentation eller dylikt om du märker att eleverna inte verkar minnas sin källkritik så bra.

Genomför

Dela ut var sin post-itlapp till varje elev eller använd en app som tillåter eleverna att skriva svar som samlas alla på ett ställe – exempelivs Padlet, Answer garden eller Today’s meet.  När alla är redo säg följande: ”Månen är inte gjord av ost men hur vet du att månen inte är gjord av ost?” Eleverna skriver svar på sin post-itlappar eller i någon av de digitala apparna/programmen. Alla svar hamnar simultant på tavlan, analogt eller digitalt. Titta sedan på svaren tillsammans och gruppera ihop den i grupper vars vars liknar varandra.

Exempel på olika sorters svar eleverna kantänkas ge:

• Självförklarande/cirkelresonerande: ”För det vet man ju”, ”Det vet alla” osv. Denna sorts svar är inte så användbara för fortsatt diskussion.
• Skeptiska: ”Det kan man inte veta”, ”Det kan bara de veta som varit där”. Denna sorts svar leder till bra diskussioner. Måste en verkligen ha sett saker med egna ögon/tagit på saker för att de ska vara äkta? Hur många i klassen kan då vara säkra på att Nya Zeeland existerar? Hur skulle världen se ut om vi bara trodde på det som var framför våra ögon? Hur långt skulle vetenskapen utvecklats, och så vidare? Detta kan en sedan koppla vidare till arbetsområden om den vetenskapliga metoden (se till exempel ”Veta, tycka, tro” här på Malmö delar).
• De ytterst vetenskapliga: ”För att det är orimligt”, ”För att om månen vore gjord av ost skulle värmen från månen få den att…” Denna sorts svar leder också till spännande diskussioner. Är eleverna så trygga i sina tidigare kunskaper/sin vetenskap så att de på grundval av denna kan avfärda vissa utsagor? Hur kan de vara säkra/varifrån kommer tryggheten?
• De till olika källor hänvisande: ”För att det står på wikipedia”, ”För att det ha vi lärt oss i skolan”, För att jag sett det på tv”. Denna sorts svar leder till pudelns kärna. När blir en källa så tillförlitlig så att en bara accepterar den utan att köra den genom alla vanliga källkritiska filter?
• Lärarens favoriter: ”För att du ju sa det i din fråga. Du sa: ‘Månen är inte gjord av ost men hur vet du att månen inte är gjord av ost?’ och det räcker för mig”. Denna sorts svar leder ju också till pudelns kärna – finns det källor vi automatiskt kan lita på?

Avrunda diskussionen när den börjar gå på tomgång och gå vidare till nästa moment.

Ett moment i vilket du som lärare repeterar grunderna i källkritik för eleverna.

Förbered

Förbered genom att själv repetera stoffet och genom att plocka fram lämpliga länkar, texter och/eller exempel du tycker dig behöva. Om du vill fortsätta använda post-itlappar och/eller någon av de digitala tjänsterna förbered för detta.

Genomför

Knyt an till det tidigare momentet och de diskussioner ni haft där. Be eleverna om hjälp att snabbt punkta upp källkritikens viktigaste principer. Fortsätt med post-it eller med exempelvis Padlet. Ge eleverna kort om tid. ”Ni har två minuter – punkta upp källkritikens viktigaste principer.” Förhoppningsvis blir det nu uppenbart vilka av dessa principer som sitter som berget och de direkt kommer att tänka på – och vilka som kanske kräver lite repetition.

Avbryt när tiden är ute och sortera och gruppera bland elevernas punkter. Har du gjort ditt jobb som lärare tidigare (eller om dina kollegor har gjort sitt jobb) så har eleverna förhoppningsvis fått med alla relevanta punkter. Om inte – lägg till de punkter som fattas och beskriv och förklara efter behov.

Poängtera att i kritiskt tänkande så ingår ju att just utröna villa källor en kan lita på och att detta arbetsområde som ni nu ska lägga tid på – trots namnet – inte handlar om att vara okritiskt mot källor utan snarare lite mer än vanligt vill betona att tillitsaspekten.

I detta momentet distanserar vi oss lite från uttrycket okritiskt tänkande och fokuserar på att kalla det tillit istället. Vi exemplifierar och övar.

Förbered

Förberedmomentet innan lektionen genom att titta på den bifogade övningen och fundera på vilka olika sorters svar eleverna kan ge. Relatera dessa till frågeställningarna nedan så att du är bekanta med dem/har tänkt igenom dem i förväg.

Genomför

Inled momentet genom att helt enkelt distribuera övningen ”Litar du på” till eleverna analogt eller digitalt. Be dem svara på frågorna individuellt. Ett enkelt ”ja” eller ”nej” räcker som svar men förvarna eleverna om att du kommer att följa upp övningen med att fråga vad det är som gjort att de svarar ja eller nej så det är bra om de i varje fall kan motivera – åtminstone – för sig själva varför de tänker som de tänker (eller känner som de känner). Be också eleverna fundera på om de ser något system i sina svar – exempelvis att de alltid litar på kommersiella saker eftersom dessa går ut till så många människor (eller dylikt). Låt sedan eleverna få några minuter att fundera och svara på frågorna.

När du känner att de flesta elever börjar bli klara: be dem vända sig till bänkgrannen alternativt till mindre grupper där de sitter och snabbt jämföra sina svar. Be dem särskilt fokusera på  om de hittar några gemensamma svar. Något som uppenbarligen är samma i hur de tänker kring vad en kan lite på. Ge eleverna ytterligare några minuter att jobba med detta.

När du upplever att de flesta grupper går på tomgång: bryt samtalet och samla ihop det i helklass. Be om deras insikter och strukturera upp deras svar analogt på tavlan eller digitalt i någon form av dokument. Kommentera, ställ följdfrågor och diskutera.

Rimligtvis svarar de flesta elever ”ja” på de allra flesta frågor. Allt annat vore lite cray-cray. Om de inte känner tillit för de allra flesta fullständigt grundläggande saker så lever de i en mycket otrygg existens. Men varför känner de tillit i de flesta fall?

Jag vågar mig på att gissa lite rimliga utfall, baserat på tidigare erfarenhet:

• De känner tillit på grund av personliga relationer – En litar på sin kompis för att det har byggts upp en tillit över tid. En kräver inte bevis eller expertkunskaper av en kompis för att tro när denna pratar om personliga erfarenheter. Om Pia säger att hon varit i England litar jag på henne för att hon är min kompis.
• De känner tillit till experter – Varför skulle de ifrågasätta en tandläkare eller ett uppslagsverk eller en expert på ett ämne som de inte själv behärskar? Experter har mycket att förlora på att ha fel eller hitta på saker, de är också kollade av andra experter, därför går de att lita på.
• De känner tillit till kommersiella produkter eftersom deras livserfarenheter säger att det oftast är vad det säger att det är. Alternativt att kommersiella produkter som inte håller vad de lovar snabbt försvinner så på ren uteslutning borde de som finns fungera (som i fallet att en kortlek faktiskt innehåller de kort den säger sig innehålla, inte nödvändigtvis att tvättmedlet är så ”fantastiskt” som det själva säger i sin reklam).

Om de finns misstro eller om eleverna inte känner tillit är det gissningsvis till följande i de vanligaste fallen:

• Litar du på att journalisten som rapporterar från någon ruin i inbördeskrigets Syrien inte egentligen står i en fejkruin i en filmstudio i Trollhättan?
• Litar du på att människan har varit på månen?
• Litar du på att vaccin minskar risken för att du drabbas av de sjukdomar den vaccinerar mot?
• Litar du på att terrororganisation Al Qaida låg bakom 9/11?
• Litar du på att Illuminati var en tysk hemlig organisation som bara var aktiv på 1800-talet.

Vad beror då detta på? Gissningsvis eftersom de i alla dessa fall finns människor/organisationer eller källor som aktivt ifrågasätter detta som sanningar. Eleverna kan mycket väl ha plockat upp att det finns avvikande uppfattningar och så fort det finns avvikande uppfattningar finns det oftast i deras tanke en potentiell möjlighet att något inte går att lita på. Att det allt som ofta är helt skogstokiga ifrågasättanden de läst/sett/hört spelar inte så stor roll. Ifrågasättandet har sått ett frö. I frågan om nyhetsförmedlingen kan det potentiellt handla av viss erfarenhet från elevernas sida. De har empiriskt själv märkt att nyheter ibland har fel, ibland kapar hörn och att de ibland dramatiserar saker – inte nödvändigtvis för att ljuga per se, utan för att illustrera eller få fram en effekt och det gör att tilliten naggas i kanten. Vissa nyheter har blivit för mycket Hollywood och det gör att tilliten för hela systemet sjunker.

Om klassens resultat nu blir i linje med tidigare erfarenheter så kan du ju gå vidare och applicera följande logik: Om vägen till tillit går genom bland annan personliga relationer och att faktiskt acceptera att experter som har som jobb att kunna något vet vad de pratar om – hur ska vi då se på ovan nämnda exempel där det har såtts en viss osäkerhet (månlandningarna, Illuminati, 9/11 etc.). Ja ett sätt är ju att kolla vad experterna faktiskt säger i frågan. Men frågan är då vilka är experterna? Led eleverna in i nästa övning: ”Vem är experten”. Låt eleverna jobba  en och en inledningsvis och byt sedan över till par eller grupparbete enligt tidigare modell. Säg till grupperna att jämföra sina rankningar och försöka bli överens om en lista som de tycker är rimlig. Dra sedan listorna i helklass och jämför vad eleverna kommit fram till. Troligtvis/rimligtvis har de kommit överens om ungefär samma experter.

Avsluta momentet genom att nu låta dem jaga de experter som de tycker finns rankade som topp tre på respektive fråga (Astronom, historiker, forskare – vad det nu rimligtvis kan vara) och sedan kolla vad de faktiskt säger. Resultatet i dessa två frågor är ju faktiskt ganska enkelt att få fram: människan har varit på månen enligt all expertis och Illuminati är en organisation som inte existerar sedan över hundra år tillbaka – också enligt all expertis. Avsluta lektionen med en diskussion om resultatet. Gör en heta stolen med eleverna  (stå upp om du håller med, sitt kvar på din stol om du inte håller med) – Hur många tror att månen är gjord av ost, hur många tror att Illuminati existerar i vår tid. Gisningsvis tror ingen elev på att månen är gjord av ost men överraskande nog kan de absolut finnas en eller flera elever som – trots vad expertisen säger – tror på Illuminati. Vad beror detta på? Om det nu faktiskt inte är så svårt att hitta experter att fråga – hur kommer det sig då att en massa människor ändå hellre lyssnar på tjejen med hemsidan, rapparen, eller den där lite galna typen som blandar religion och politik i sina långa videos på Youtube? Kanske är svaret någon form av brist på tillit? Kanske handlar det om en relativisering av information där eleverna upplever att alla källor har samma värde och eftersom det då alltid finns olika källor som tycker olika om allt så drar de slutsatsen att en inte kan veta något med säkerhet om något längre? Om detta handlar nästa lektion.