Sanden / riset

Bakgrund

(Du hittar hela den här texten i pdf-format längst ner på sidan under ”Moment” / ”Se mer”.)

”Sanden/ riset” handlar om mätning. Mätning kombinerar kunnande från två områden, aritmetik (bestämda, hela siffertal) och geometri. Geometri handlar om att tolka sin omvärld utifrån två- och tredimensionella förhållanden. Utifrån denna tolkning kan vi sedan uttrycka vår omvärld med ett visst antal i en given måttenhet, exempelvis tre nävar. Detta görs med hjälp av mätning. Det finns tre former av mätning:

• att jämföra 
• att använda informella mätverktyg (som exempelvis nävar) 
• att använda mätinstrument.

I sanden/ riset mäter eleverna inom området volym. På liknande sätt kan eleverna mäta inom områdena längd och massa. När eleverna använder samma informella mätverktyg och måttenhet på ett korrekt sätt visar de förståelse för mätandets princip oberoende om det är inom områdena volym, längd eller massa.

I just denna aktivitet ska eleverna få “dela lika” och läraren får möjlighet att lyssna på varje elevs resonemang kring ”dela lika” och om eleven kan kommunicera någon metod till övriga i gruppen.

Kartläggning av flerspråkiga elever

I aktiviteten är det viktigt att eleverna lyssnar och förstår varandra. För att ge eleven möjlighet att delta i diskussionerna och visa sina kunskaper är det alltså en förutsättning att han eller hon förstår de andra eleverna. Aktiviteten kan alltså inte genomföras enskilt eftersom den förutsätter interaktivitet. För elever som är nya i det svenska språket kan aktiviteten genomföras på elevens starkaste språk i samarbete med en modersmålslärare. Interaktionen och samtalen mellan eleverna behöver då översättas. Om det finns elever i klassen som har samma språk som sitt starkaste språk kan de vara i samma grupp för att kunna använda alla sina språkliga resurser.

Observationspunkter

(Hur du kan bedöma flerspråkiga elever framgår i fet stil.)

Det är viktigt att alla får möjlighet att berätta om sin idé och metod innan eleverna börjar att dela lika. Eventuellt kan eleverna dela upp sig i mindre grupper för att pröva olika metoder.

När eleverna visar förståelse för mätandets princip använder de samma informella mätverktyg och måttenheter. De är noga med att lägga lika mycket sand/ris i de kärl som används.

Aktiviteten ska ge eleven möjlighet att:

• Visa nyfikenhet och intresse för det matematiska innehållet

– Eleven medverkar men kan behöva stöd av vuxen. Eleven visar tilltro till sitt tänkande och sin förmåga att ta sig an aktiviteten.

Observationspunkten går att bedöma genom att iaktta elevens agerande och kroppsspråk.

• Pröva och använda idéer för att lösa problem inom mätning 

– Eleven medverkar till att experimentera, reflektera, pröva och ompröva sina egna och andras idéer.

Observationspunkten går att bedöma genom att iaktta elevens agerande och kroppsspråk.

• Kommunicera och resonera om mätandets princip

– Eleven kommunicerar och resonerar med till exempel ord, gester, föremål, bild. Eleven använder begrepp som till exempel lika mycket, högre, mindre.

När eleverna ska storleksordna kärl kan en elev exempelvis beskriva varför ett kärl rymmer mer genom att säga ”det får plats mer” utan någon förklaring. En annan elev kan säga ”det får plats mer för den här bunken är bredare”. I det senare fallet använder eleven ett resonemang och begreppet ”bredare” för att förtydliga sina tankar.’

Då det gäller att dela lika på sanden/riset kan diskussionerna handla om hur högt eller lågt sanden/ riset når i förhållande till kärlets form. 

Observationspunkten kräver verbalt språk och där är det bra om eleven får tala sitt starkaste språk. Om eleven använder svenska kan uttryck som lika kombinerat med att eleven pekar på två skålar med sand eller ris visa att eleven vill tala om att det är lika mycket innehåll i båda skålarna. Om eleven saknar ord på svenska kan det hända att han eller hon använder strategin att kombinera verbalt språk med kroppsspråk för att kompensera.

Om eleven visar svårigheter

Om eleven visar svårigheter i att mäta kan det vara bra att observera följande: 

• Använder eleverna metoden ögonmått och uppskattar att det är lika mycket eller använder eleverna ett informellt mätverktyg som till exempel ett glas eller en näve? 
• Om glas eller näve används, är eleverna noga med att det ska vara lika mycket i glaset/ näven varje gång? 
• Vad gör eleverna med den uppmätta mängden? 
• Vad gör eleverna om mängden på slutet inte räcker till två hela av de måttenheter som de har valt? 

Indikation 

En indikation är när eleven har svårt för eller inte klarar av någon eller några delar av aktiviteten. Här ges exempel från Skolverket på olika indikationer kopplade till aktiviteten. Om det utifrån användning av materialet visas en indikation på att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som senare ska uppnås i årskurs 3 i grundskolan och sameskolan respektive årskurs 4 i specialskolan, ska en särskild bedömning göras. Mer om detta tillsammans med extra anpassningar presenteras under avsnittet särskild bedömning i samråd. 

Läraren behöver uppmärksamma den elev som ännu inte:  

• visar nyfikenhet och intresse för det matematiska innehållet i aktiviteten  
• prövar idéer, och/eller  
• bidrar till en beskrivning av vad gruppen har gjort. 

Befara

Om en elev inte visar nyfikenhet och intresse för det matematiska innehållet i någon av aktiviteterna i Hitta matematiken kan det finnas skäl att befara att eleven inte kommer att nå de kunskapskrav som senare ska uppnås i årskurs 3 (årskurs 4 i specialskolan).Till skillnad från indikation är befara inte bara utifrån resultat av genomfört kartläggningsmaterial. Det är tydligare signaler som man genast ska beakta. Efter samråd med specialpedagogisk kompetens ska sedan skyndsamt stöd ges i form av extra anpassningar och eventuellt inleda pedagogisk utredning för särskilt stöd. 

Till varje aktivitet finns en förklaring till vad som menas med befara kopplat till just den aktiviteten. 

Om en elev inte visar nyfikenhet och intresse för att lösa problem inom mätning kan det finnas skäl att befara att eleven inte kommer att nå de kunskapskrav som senare ska uppnås i årskurs 3 (årskurs 4 i specialskolan) 

Elever som kommit längre 

En elev som kommit längre i sin kunskapsutveckling i matematik visar troligen kunnande genom att exempelvis: 

• avgöra när någon metod inte är möjlig och beskriva varför  
• beskriva varför en metod är möjlig  
• kommunicera på ett sätt som för problemlösandet framåt, och/eller  
• kommunicera och resonera om att man behöver använda samma mätverktyg med lika stor mängd varje gång
• addera hur många hela och eventuellt halva måttenheter som ryms i delarna.