Samtal med elever om oroande händelser

Att göra svåra ämnen pratbara

Som viktig vuxen för barn runt om oss har vi både ansvar och möjlighet att göra svåra ämnen pratbara. I rollen som pedagog har du stora möjligheter att hjälpa elever förstå sina reaktioner på det som händer både i närmiljön och ute i världen. För barn som inte får den möjligheten hos sina föräldrar eller vårdnadshavare kan du göra extra stor skillnad.

Oro är en vanlig reaktion när det händer saker som är hotfulla, oväntade och svåra att kontrollera. Vi kan säga att oro är en normal reaktion på en onormal händelse. Det är inte säkert att elever vill prata, men om vi vuxna har lyft möjligheten och visat att det svåra kan utforskas tillsammans, minns eleverna det och kan vända sig till oss när de vill och tycker det passar. Barn ska aldrig tvingas till att prata om saker som skrämmer eller oroar.

Här kan du läsa mer om hur du kan göra vid oro för ett barn: Vid oro för ett barn: Vägledning och checklista vid oro för att barn far illa | Save the Children’s Resource Centre.

Tänk gärna på detta i samtal med dina elever

Barns rätt till information

Barn har enligt barnkonventionen rätt att få information om det som berör dem på en nivå lämplig för deras ålder och mognadsnivå. Det kan vara en utmaning att balansera, å ena sidan, barns rätt till information och, å andra sidan, barns behov av att skyddas från det som skrämmer. Samtidigt är det naturligt att barn får kunskap om både det som är bra och dåligt i världen och får veta att vuxna arbetar med att göra saker och ting bättre. Det bygger på sikt förtroende för vuxenvärlden. Förtroendet byggs upp genom att vuxna är ärliga, men samtidigt inte skrämmer barnet genom att ge mer information än vad det frågar efter eller ger informationen på ett upprört sätt.

Att prata om oro med elever i olika åldrar

Att visa intresse för elevers värld är alltid viktigt. Det är bra att utgå från vilken information eleverna redan har och i vilken mån de kan sätta ord på sina tankar och känslor. Som vuxen får du anpassa nivån på informationen efter eleverna det gäller och hur elever i olika åldrar generellt sett tar in information.

Utgå från elevernas frågor

En bra start är att utgå från elevernas spontana frågor. Det gör att vi lättare hittar rätt nivå i samtalet. Lyssna in eleverans funderingar och frågor, även de tankar och reaktioner som inte uttalas. Ibland kan frågorna uttryckas på annat sätt, till exempel genom teman i lekar eller genom oroligt beteende. 

Tala om känsloreaktioner

Undersök tillsammans med eleverna vilka känslor som väcks i samband med ämnet. Ha ett bekräftande förhållningssätt genom att betona att alla sorters känslor är okej. Benämn gärna känslor som kan vara aktuella, som exempelvis rädsla, ilska, sorg, ledsamhet, oro, skuld. Försök att tillsammans sätta ord på hur känslorna känns i kroppen. Detta kan bidra till att göra kroppsliga reaktioner och känslor mindre skrämmande för barn. Förklara att vi kan reagera olika kraftfullt på samma situation. En del barn har överväldigande känslor, andra barn kanske inte känner något alls och en del barn tar tid på sig att reagera.

Normalisera oro 

Oro är en sund och vanlig reaktion vid svåra händelser. Bekräfta eleverna i att det är helt okej att bli orolig, att det är något vi människor ofta blir av skrämmande och oförutsägbara situationer. Tala om hur oro kan kännas i kroppen. Förmedla att oro inte är farligt men kan kännas obehagligt. 

Undvik impulsen att lova barnen saker du inte kan lova, som exempelvis att allt kommer att lösa sig. Försök i stället hjälpa barnen att förstå varför känslorna kommer och balansera överdrivna orostankar med mer realistiska tankar. 

Hjälp eleverna hantera starka känslor

Ett första sätt att hantera starka känslor är att beskriva hur de känns i kroppen och försöka se dem som naturliga reaktioner. Vi kan vidare hjälpa eleverna genom att uppmuntra dem att göra saker som de brukar må bra av. Det handlar ofta om att hjälpa dem till lek eller andra aktiviteter och att vara tillgänglig för deras behov.

Oro leder ibland till beteenden som inte är hjälpsamma. Du kan beskriva för eleverna att vår önskan att bli trygga gör att vi ibland söker efter onödigt mycket information. Vi kanske tittar på för mycket nyheter, söker information på nätet eller är ute i sociala medier mer än vi egentligen mår bra av. Alternativa beteenden som att stänga av telefonen, söka upp en kompis eller vuxen och göra något man brukar tycka är roligt kan ofta vara ett bättre sätt att lugna sig än att söka mer och mer information. Prata gärna med eleverna om vad just de brukar göra för att trygga och lugna sig. Dela med er gemensamt av tips till varandra. 

Lugna vuxna ger lugna barn

Barn påverkas av hur vuxna själva reagerar och agerar i samband med otäcka nyheter och krishändelser. Oro smittar och vi vuxna behöver tänka på att inte föra över vår egen oro på barnen. Kom ihåg att att skilja på dina egna och barnens känslor. Det viktigaste du kan göra som vuxen när en elev är orolig, är att förmedla lugn och trygghet. Svara så enkelt och konkret som möjligt på det barnet frågar om. Överös inte med detaljer. 

Vuxna behöver ofta också få stöd för att lugna sig. Så, ett viktigt jobb för oss är att ta hjälp av varandra för att komma i balans.

Signalera hopp

Försök att förmedla hopp och tillit till dina elever. Det kan du göra genom att exempelvis säga att många experter och vuxna jobbar för att det ska bli bättre. Eller genom att säga att det är många som hjälps åt för att förbättra en situation och lyfta fram konkreta exempel på det. Du kan också förmedla hopp genom att lyfta de positiva saker som finns i gemenskapen som skapas i klassrummet och de samtal och tankar som eleverna har.

Prata om källkritik och ryktesspridning

För en diskussion med eleverna om vikten av att välja tillförlitliga källor när de hämtar information om svåra händelser. Samtala om hur ryktesspridning fungerar och riskerna med det. Oro och rädsla är naturliga reaktioner på onormala händelser, men onödig oro på grund av falsk information ska undvikas. Hjälp dina elever genom att formulera frågor att ställa när de tar del av information: Vem ligger bakom informationen? Kommer informationen från en pålitlig källa som erbjuder bekräftad information? Finns samma information i flera oberoende källor?

Om en elev berättar om egen utsatthet i samband med samtalet i klassen

Det är inte ovanligt att samtal om svåra händelser i grupp leder till att enskilda elever väljer att berätta om egna erfarenheter av utsatthet. Det är viktigt att inte förbise elevens initiativ och samtidigt stötta eleven i att inte lämna ut sig för mycket inför gruppen. Ett sätt att hantera situationen är att bekräfta att eleven tar upp något jätteviktigt som du gärna vill veta mer om och att föreslå att ni fortsätter att prata enskilt om det efter lektionen. Börja sedan det enskilda samtalet med att be eleven berätta mer om vad det börjat prata om. Det är alltid bra att ha tydliga rutiner tillsammans med elevhälsan på skolan hur enskilda pedagoger sen kan ta information om barns tidigare eller pågående utsatthet vidare på tryggt sätt, så att eleven får rätt stöd. 

Tips till dig som vuxen i skolan

På Rädda Barnens hemsida finns mer att läsa om hur vuxna kan stötta barn i samband med svåra händelser: Tips, råd och handböcker dig som jobbar med barn – Rädda Barnen (raddabarnen.se).

Tips till dina elever

Tipsa gärna dina elever om Rädda Barnens app Safe Place. I den finns enkla övningar och kunskap som kan hjälpa för att komma till ro och hantera svåra känslor efter påfrestande händelser. Safe Place är gratis, anonym och fungerar även utan internetuppkoppling: Appen Safe Place – Rädda Barnen (raddabarnen.se).

På Rädda Barnens hemsida finns också texter riktade direkt till barn: Råd till barn och unga som känner sig oroliga