Röskva Rövardottern – Om gränsdragning mellan plagiat och egna verk

Ett moment i vilket du överraskar eleverna med att läsa första sidan ur din nyskrivna barnbok.

Förbered

Förbered lektionen genom att läsa igenom texten om Röskva Rövardottern här nedan. Låna sedan ett exemplar av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter på skolans bibliotek/biblioteket och ta med till lektionen, dold för elevernas ögon. Har du ingen möjlighet att hitta den fysiska boken och ha med på lektionen finns det -om du söker på Internet – möjlighet att hitta texten till första sidan och även hitta ljudfiler där Astrid själv läser ur bokens inledning.

Skulle det vara så att du jobbar på en skola där du gissar att ingen elev någonsin läst, lyssnat på eller tittat på Ronja Rövardotter så kanske övningen göras om. Välj då en annan bok som du vet är vida läst (Dagbok för alla min fans, Mazerunner, Twilight, Pax) och skriv om första sidan på samma sätt som i exemplet. Använd sedan instruktionerna nedan men applicera det på ditt eget exempel.

Genomför

Introducera sedan lektionen med att ni strax ska inleda med ert nya arbetsområde men att du som lärare först skulle vilja ha hjälp av eleverna med något helt annat. Du avslöjar sedan att du, parallellt med att vara lärare, också skrivit på en barn- och ungdomsbok hemma på kammaren.

Nu är du klar och skulle vilja höra vad eleverna tycker innan du skickar den till förlag. Skulle klassen vilja hjälpa dig genom att lyssna när du läser första sidan och sedan ge sin ärliga feedback vad de tyckte? Självklart kommer eleverna att ställa upp och du kan nu – med pokerface – läsa texten ur Röskva Rövardottern.

Troligtvis kommer du att få blandade reaktioner. Säkert kommer fler elever som inte har koll på ursprungsmaterialet att ge dig sin ärligaste feedback och säga att det du skrivit var bra och lät spännande. Troligtvis kommer de att komma med konstruktiva förslag på hur det kan bli bättre också. I dessa fall är det bara att tacka och ta emot. Men ofelbart kommer någon elev också att känna igen likheterna med ursprungsmaterialet och mer eller mindre finkänsligt påpeka att det du skrivit bara är en kopia av Astrid Lindgrens text. I detta fall är det dags att spela chockad och börja slå ifrån sig:

”Men min bok heter ju Röska Rövardottern, Lindgrens bok heter Ronja Rövardotter – det är ju inte alla samma sak!”
”Men i Ronja står det” (läs en mening) ”men i min bok står det” (läs samma mening och visa på att ordföljden och val av verb och adjektiv är helt annorlunda).

När charaden inte längre går att upprätthålla går du över till lektionens huvudsyfte. Berätta att nej, du har inte skrivit en barnbok och exemplet var bara till för att klassen skulle börja fundera. Men vad hade hänt om du faktiskt skrivit en bok på det sättet? Hade den gått att publicera? Hur nära något annat får man komma utan att det blir en fuskig kopia? En actionfilm är ju ofta lik en annan? Är det fusk? Eller måste något vara exakt likt – och är då Röskva Rövardottern helt ok?

Röskva Rövardottern

När Röskva föddes gick åskan över bergen må ni tro. Ja, det var en ovädersnatt så att alla kryp som höll till i Markusskogen skuttade och gömde sig fortare än kvickt. Bara de illvilliga grymvittrorna – som gillade åskväder mer än alla andra väder – flög skrikande och tjutande runt rövarborgen på Markusberget. Det störde Liv som låg på en pälsfäll inne i borgen och skulle föda barn, och hon sa till Markus:
”Skräm iväg grymvittrorna, så här blir tyst, annars hör jag inte vad jag sjunger!”
Liv sjöng nämligen när hon födde barn. Det gjorde smärtan mer uthärdlig och hon trodde att ungen troligare skulle bli av en glad prick, om den kom till jorden ackompanjerad av sång. Markus tog sin långbåge och drog iväg några skott, ut genom slottets smala fönster.
”Ge er iväg grymvittror”, ylade han. ”I natt skall jag ha barn, med det begriper väl inte ni era maror.”
”A-haaaa! Han skall ha barn nu i natt”, tjöt grymvittrorna, ”Ett ovädersbarn, skrynkligt och fult, gissar vi. A-haaaaa!”
Då sköt Markus en gång till rakt in i den flaxande och skränande hopen. Men de bara skrattade åt honom och flaxade med ilskna tjut bort över Markusskogen.
Medan Liv låg där och sjöng och födde och medan Markus så gott han kunde drev iväg grymvittrorna, satt alla hans rövare nere i den stora stenhallen, i värmen från den stora öppna brasan och drack och åt och skränade så att det nästan överröstade åskvädret. De var ju tvungna att göra något medan de väntade, och väntade gjorde de alla tio på resultatet av det som nu hände uppe i gemaket där Liv födde. Ingen kunde nämligen minnas när det förr föddes ett barn i Markusborgen.
Allra mest väntade Knote-Petter.
”Kommer inte den där ungen snart”, sa han missnöjt. ”Jag är gammal och skruttig och har inte mycket kvar av mitt rövarliv. Jag skulle bra gärna vilja se en ny rövarhövding innan jag dör.!
I samma ögonblick öppnades dörren Markus rusade in tokig av glädje. Med hopp och spring och tjo och tjim rända han runt hela stensalen.
”Jag har fått ett barn! Hör ni det? Jag har fått en unge!”

Ronja Rövardotter

Den natten då Ronja föddes gick åskan över bergen, ja, det var en åsknatt så att allt oknytt som höll till i Mattisskogen förskrämt kröp undan i sina hålor och gömslen. Bara de grymma vildvittrorna gillade åskväder mer än alla andra väder och flög med tjut och skrik runt rövarborgen på Mattisberget. Det störde Lovis som låg där inne och skulle föda barn, och hon sa till Mattis:
”Skräm iväg grymvittrorna, så här blir tyst, annars hör jag inte vad jag sjunger!”
Det var så nämligen att Lovis sjöng när hon födde barn. Det gick lättare då, påstod hon, och ungen skulle troligen bli av en gladare sort, om den kom till jorden under sång. Mattis tog sitt armborst och slängde iväg ett par pilar ut genom skottgluggen.
”Ge er iväg vildvittror”, skrek han. ”Jag skall ha barn nu i natt, begriper ni inte det era maror!”
”Hoho, han skall ha barn nu i natt”, tjöt vittrorna, ”ett åskvädersbarn, litet och fult får man tro, hoho!”
Då sköt Mattis en gång till rakt mot flocken. Men de bara hånskrattade åt honom och flög med arga tjut bort över trädtopparna.
Medan Lovis låg där och födde och sjöng och medan mattis efter bästa förmåga tuktade vildvittrorna, satt hans rövare vid elden nere i stora stensalen och åt och drack och väsnades lika bra som vittrorna. Något måste det ju ta sig för medan de väntade, och väntade gjorde de alla tolv på vad som nu skulle ske där uppe i tornrummet. Förr i hela deras rövartid hade det inte fötts något barn i Mattisborgen.
Allra mest väntade Skalle-Per.
”Kommer inte den där rövarungen snart”, sa han. ”Jag är gammal och skraltig och snart färdig med mitt rövarliv. Det skulle vara bra att få se en ny rövarhövding innan jag tar slut”.
Knappt hade han sagt det, så öppnades dörren och in rusade Mattis rent från vettet av glädje. Med höga jubelsprång rände han ett helt varv runt salen och skrek som en galning.
”Jag har fått en unge! Hör ni vad jag säger, jag har fått en unge!”