4. Högläsning och cirkelmodellen – ett konkret exempel

Cirkelmodellen – ett exempel som utgår ifrån en berättande text  

I den här modulen får du några konkreta exempel som stöd för din planering av högläsningsaktiviteter med kopplingar till cirkelmodellen. Cirkelmodellen är en del av genrepedagogiken och den syftar till att skapa delaktighet, tillgänglighet till strategier, strukturer och modeller för lärande. Tanken är att ge eleverna en ökad självständighet och tillit till den egna förmågan. Modellen för arbetssättet delar in undervisningen i fyra olika faser. I de tre första faserna sker arbetet gemensamt i mindre eller större grupper.  Först i den sista fjärde fasen arbetar eleven självständigt.  

Fas 1 – Bygga upp kunskap om ämnesområdet   

Innan högläsningen

Prata om böcker som eleverna känner till och har erfarenhet av. För flerspråkiga elever är bilderna betydelsefulla för deras förförståelse inför högläsningen. Inled med att bildläsa böckerna noga med övertäckt text innan läsningen. Beskriv tillsammans vad ni ser, alla föremål som finns med på bilderna och hur deltagarna i berättelsen ser ut och hur de verkar känna sig. Sätt ord på vad bilderna visar och förutspå vad texten kommer att handla om.  

Under högläsningen

För att både bilder och text ska kunna samspela under själva högläsningen av boken är det bra om bilderna och texten kan visas med projektor samtidigt som läraren läser. Då samspelar text och bild på ett synligt sätt. Eventuellt kan läraren körläsa boken sakta tillsammans med eleverna och samtidigt peka på orden.   

Efter högläsningen

Titta på bilderna efter läsningen och fokusera på det som står i texten i förhållande till hur bilderna ser ut. Samla nyckelord ur texten och illustrera med bilder (Widget?). Repetera nyckelorden kopplade till bilderna. Till boken Bästa friends forever finns några exempel på bild-ordlistor som förtydligar ord och uttryck i texten (se modul 2). 

Fas 2 – Studera texter inom genren för att få förebilder  

Välj korta småböcker med bilder där orientering och händelser är tydliga. Visa hur många berättande texter har samma struktur nämligen rubrik/titel, orientering (Vem? När? Var?, eventuellt Varför?), händelse och problem, lösning och avslut med kommentar. Sätt upp en förklarande plansch (med bilder exv. Widgit online) på väggen där alla strukturstegen finns med. Berätta att man kan ställa frågor om orientering och en serie händelser för att få en helhetsbild av texten. Modellera och ställ samma övergripande frågor till olika böcker som eleverna känner igen och jämför olika berättelser. Repetera och befäst strukturen och använd kontinuerligt orden på planschen under högläsning. Uppmana barnen att använda strukturen när de pratar om berättande text.  

Fas 3 – Berätta en gemensam text

För att komma igång med planeringen kan det vara viktigt att i förväg välja en rubrik som kan inspirera elevernas berättarlust. Använd en fyrfältare (se exempel nedan) som stöd när berättelsen ska planeras. Här kan läraren välja att låta barnen själva hitta på orientering, händelse och problem och lösning eller förbereda en muntlig berättelse innan.   

Fyll i fyrfältaren med enkla teckningar “streckgubbar” som illustrerar berättelsens orientering. Samtala om vad streckgubbarna betyder och försäkra dig om att alla är överens om tolkning och utseende. Uppmuntra barnen att föreslå alternativ för att tydliggöra ytterligare. Använd symboler som barnen kan relatera till för att illustrera exempelvis berättelsens deltagare, plats och tidpunkt.  

Upprepa kännetecken och symboler från orienteringsrutan när ni bygger på i de övriga rutorna för händelse/problem, lösning och avslutande kommentar – en i taget. Se till att arbetet får ta tid och att ge barnen betänketid. Ge exempel ur berättande texter för att förtydliga innehåll i varje ruta, en vanlig början och avslutande kommentar i sagor är “Det var en gång…” och “Så levde de lyckliga i alla sina dagar”.

Använd den gemensamma fyrfältaren som underlag för en muntlig berättelse och låt barnen prova att berätta för varandra i mindre grupper. En utveckling av arbetet med fyrfältaren kan vara att stafettberätta tillsammans och spela in resultatet för att sedan lyssna och utveckla berättelsen ytterligare. I detta sammanhang är också kroppsspråk och rekvisita stöttande för det muntliga berättandet.  

Syntolkning av fyrfältaren: I de fyra fälten finns följande rubriker i var och en av de fyra rutorna:

1. Orientering. När? Vem/Vilka? Var?
2. Händelse och problem, vilket problem?
3. Lösning, hur löser sig problemet?
4. Avslut med kommentar.

Fas 4 – Återge självständigt händelseförloppet i en illustrerad text  

Högläs flera korta berättelser som eleverna känner till sedan tidigare. 

I det här sammanhanget kan det vara bra att känna till att just sagan om Rödluvan är en folksaga som är vanligt förekommande även utanför Sveriges gränser. Det innebär att handlingen redan kan vara känd för nyanlända elever som då alltså har en förförståelse för att bygga vidare på, något som underlättar det mer självständiga arbetet. Återkoppla till och repetera arbetssättet med illustrationerna i fyrfältaren under tidigare lektioner i fas 3 och låt eleverna förbereda sitt självständiga berättande på samma sätt.  

Här följer några exempel på hur det självständiga berättandet i fas 4 kan genomföras:  

Berättarpar

Låt eleverna arbeta i “berättarpar” som tillsammans ska återberätta en av de höglästa berättelserna. Berättarparen får börja med att sortera bilder ur “sin berättelse” i en fyrfältare och sedan öva ostörda att kronologiskt återberätta med stöd av bilderna och fyrfältaren. När paren känner sig säkra presenterar de sin berättelse för en större grupp.  

Halva berättelsen

Dela upp en berättelse i två delar. Högläs den första delen för halva klassen och den andra delen för den andra avslutande halvan av klassen. Låt den första gruppen som lyssnat till ”Början” sedan sortera bilder i fyrfältarens rutor för orientering och händelse/problem. Den andra gruppen som lyssnat till ”Slutet” arbetar på samma sätt med rutorna för lösning och avslut. Därefter berättar eleverna parvis med hjälp av fyrfältaren för varandra “sin del” av berättelsen och får på så vis lyssna på hela berättelsen.   

Återberätta direkt i mindre grupp

Högläs en berättelse och dela sedan upp eleverna i grupper med tre elever i varje grupp. En av eleverna börjar att återberätta och efter ca 30 sek säger läraren ”byt”! Då går ordet över till den som sitter på tur i den lilla gruppen och berättelsen fortsätter under kommande 30 sek tills det är dags för nästa elev att återberätta. På detta vis delar alla i gruppen på ansvaret att både återberätta med egna ord, fantasi och sina inre bilder och att lyssna till kamraternas tolkning av den höglästa berättelsen.  

Det finns både för- och nackdelar med att använda bilderna ur berättelsen. Fördelen är uppenbar som ett stöd för minnet. Nackdelen kan vara att bilderna uppfattas som ett “facit” som ska följas till punkt och pricka och därmed begränsar elevernas egna tolkningar och reflektioner.