5. Teoretiska modeller och grundläggande begrepp

Att undervisa utifrån ett språk- och kunskapsutvecklande förhållningssätt är aldrig ett avslutat projekt. Istället handlar det om en ständigt pågående process och ett medvetet förhållningssätt till kunskap som genomsyrar all undervisning, oavsett elevers ålder eller bakgrund. I den här modulen hittar du följande modeller och grundläggande begrepp som är viktiga att känna till när du planerar din undervisning och kartläggning:

Språkbruk

Det är en vanlig uppfattning hos både vårdnadshavare och skolpersonal att yngre barn lär sig ett nytt språk på kort tid. Att det går snabbt stämmer när det gäller till exempel uttalsutvecklingen. För yngre barn går det ofta snabbt att lära sig nya språkljud och att få ett målspråksliknande uttal. Yngre barn kan också bygga upp andraspråket så att det fungerar för den vardagliga kommunikationen på relativt kort tid. Men att ha ett språk som räcker till för den vardagliga kommunikationen ska inte förväxlas med de krav som språket i undervisningen ställer.

Det är även viktigt att läraren inför planeringen av undervisning och kartläggning tar reda på hur väl elevens erfarenhet av högläsning (vanor, förväntningar och värderingar runt text och textanvändning) liknar skolans. En flerspråkig elev som verkar oförmögen eller ointresserad av att delta i aktiviteter före, under och efter högläsning, kanske helt enkelt är ställd inför en ny och främmande situation, vilket självklart kommer att påverka den respons som eleven visar. Ett exempel kan vara att erbjuda eleven möjligheten att återberätta en text med hjälp av färdiga bilder, eftersom det i alla delar av världen inte är lika vanligt att barn ritar som det är i Sverige. Det gäller för pedagogen att ta reda på och ta hänsyn till elevens erfarenheter för att skapa ett tryggt och stöttande sammanhang, där utforskande och samtidigt konkreta frågor kan ställas som uppmuntrar eleven att vilja och våga berätta. 

Interkulturellt förhållningssätt i skolan

I ett mångkulturellt samhälle lever människor från olika kulturer på samma plats, men utan något verkligt utbyte av varandra. Interkulturalitet innefattar däremot interaktion och ömsesidighet mellan människor med olika bakgrund, exempelvis språk, etnicitet, kön eller religion. 

Öppenhet, nyfikenhet och en vilja att se människors erfarenheter som resurser präglar det interkulturella förhållningssättet.

Flerspråkiga elevers erfarenheter och kunskaper

Ett sätt att illustrera en flerspråkig elev utifrån ett helhetsperspektiv är bilden av ett isberg, där det enda som syns ovanför ytan är ett bristfälligt språk. På bilden ser vi att under ytan finns elevens hela repertoar och vi måste med intresse djupdyka för att få syn på eleven med dess kontext och kunskaper.  

Transspråkande

Modellen nedan beskriver hur förstaspråk och andraspråk stöttar varandra och samverkar som en gemensam underliggande språklig förmåga, när elever tillåts att använda alla sina språkliga resurser. Tyvärr förekommer det ändå uppfattningar om att elevens förstaspråk “stör” utvecklingen av ett nytt andraspråk, i det här fallet svenska. Detta är alltså en felaktig utgångspunkt enligt forskning om språkinlärning. Alla språk är språk för lärande!

Olika perspektiv på lärande och kommunikation

Det pedagogiska perspektiv som utgår från den ryske psykologen Lev Vygotskijs teorier brukar kallas för det sociokulturella perspektivet, där språket betraktas som centralt för det sätt vi tolkar världen. Språket byggs i de sociokulturella sammanhangen – i familj, skola, samhälle och förändras ständigt. Ett språk- och kunskapsutvecklande förhållningssätt har sin grund inom det perspektivet. När det gäller språk, är det sociokulturella perspektivet också tydligt i läroplanen från 2011 (och i reviderad 2022), där exempelvis språkets betydelse för tänkande och för kommunikation mellan människor lyfts fram i många olika sammanhang.

I modellen illustreras hur olika perspektiv på lärande påverkar hur läraren kommunicerar med eleverna i klassrummet. Läroplaner från 1969 till 2022 har olika teoretiska grunder, något som efter hand har påverkat och utvecklat lärares syn på klassrumskommunikation. 

Arbeta i elevens närmaste utvecklingszon

Ett annat centralt begrepp, som är hämtat från Vygotskijs teorier, är den proximala utvecklingszonen (närmaste utvecklingszonen). I korthet menade Vygotskij att det som barnet inte idag kan göra på egen hand men väl i samarbete med andra, kommer det imorgon att kunna göra självständigt.

Cummins fyrfältare – en modell för stöttande och utmanande undervisning

Jim Cummins – en av världens ledande forskare om flerspråkiga elever har illustrerat med en så kallad fyrfältare hur stöttning och kognitivt utmanande aktiviteter hänger ihop med olika lärmiljöer.

Zon A

Utgår undervisningsaktiviteterna ifrån elevernas vardagsspråk – de ord, begrepp och stilnivå på språket som eleven naturligt använder. I denna del är det viktigt att eleverna får komma igång med något där alla kan delta utan att språket är ett hinder. Här används bilder, filmer utan tal – eleverna får se, höra, göra, sortera, ordna. Det handlar om att aktivera förkunskaper och erfarenheter.  

• Frågan som läraren ställer sig i Zon A är:  Kan eleverna delta aktivt utan att språket utgör hinder?

Zon B

Utvecklar förståelse och färdigheter, eleven tränar och utvecklar ämnet och språket utifrån vad som kom fram i zon A. Uppgifterna i undervisningen kräver att eleverna formulerar sina tankar och sina kunskaper. Läraren lyssnar, läser, skriver, samtalar och presenterar – för att det ska bli begripligt med planerad och medveten stöttning för eleven. Här ska nivån ligga något över elevens aktuella förmåga eller den proximala utvecklingszonen. Alltså, uppgifter som eleven inte helt klarar på egen hand, men som löses med hjälp av stöttande strategier och hjälp av andra personer (se modell för närmaste utvecklingszon).

• Aktuella frågor för läraren i Zon B: Bygger uppgifter och aktiviteter vidare på erfarenheterna och observationerna som framkom i zon A? Utmanas eleverna att stretcha sitt tänkande? Ges eleverna möjlighet att utveckla sina förmågor att uttrycka det nya ämnesinnehållet? Får eleven den stöttning som krävs för att utveckla både språket och ämnet parallellt?

Zon C

Eleven är mer självständig och kan uttrycka innehållet med ett mer kontextoberoende skol- och ämnesspråk på egen hand – med lite eller ingen stöttning alls.  

I zon C finns en risk! Om undervisningen eller en aktivitet hamnar direkt i zon C, utan att ha passerat de föregående zonerna (A och B) är den inte alls utvecklande utan leder snarare till att eleverna blir frustrerade – hoppet från elevens vardagsspråk och kunskap är alldeles för stort i relation till förväntningar på elevens prestationer.

Zon D

Den sista Zon D kallas också uttråkningszonen. Eleverna reproducerar redan färdigt material, fyller i uppgifter, kopierar (till exempel när eleven måste jobba med bokstaven A fast eleven redan kan den) – ingen språklig eller kognitiv utmaning.

Kännetecken – för ett språk- och kunskapsutvecklande förhållningssätt  

Det finns några gemensamma kännetecken för en undervisning som samverkar och stöttar både språk- och kunskapsutveckling. 

Språkliga mål

Språkliga lärandemål finns angivna i Lgr 22. Det ställer krav på en undervisning med språkliga lärandemål, där läraren medvetet arbetar med språk och ämnesinnehåll parallellt i planering, genomförande och utvärdering av undervisningen. Ett exempel på språkliga mål i Lgr 22 för förskoleklass är att undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att utveckla sin förmåga att använda matematiska begrepp och resonemang för att kommunicera och lösa problem.

Kontextrikedom

När pedagoger är noga med att anknyta innehållet i sin undervisning till elevers erfarenheter och intressen, kan sammanhang och samband bli tydligare där elevernas skilda erfarenheter ses som en tillgång i klassrummet. Genom att undervisningens språkbruk rör sig mellan vardags-, skol- och ämnesspråk vidgas också sammanhanget, parallellt med elevernas ord- och begreppsförråd.

Interaktion

I en språk- och kunskapsutvecklande undervisning är elevernas möjligheter till kommunikation en bärande del. Eleverna behöver många möjligheter att föra samtal, ställa frågor och reflektera över det egna lärandet och tänkandet i mindre grupper utifrån sina förutsättningar och behov.

Stöttning

Scaffolding, (som på engelska betyder byggnadsställningar) är tänkta att successivt plockas ner när byggnaden är klar. Metaforen beskriver hur stöttning i undervisningen sker på olika nivåer – allt från den noggranna och övergripande planeringen till den mer spontana, oförutsägbara och flexibla stöttningen i stunden. Olika multimodala verktyg brukar användas i samband med stöttning. Till stöttningen hör även utvärderingar som ger möjlighet till formativ återkoppling till eleverna och som kan utveckla undervisningen.  I den här lärarhandledningen ges flera exempel på konkreta strategier som kan fungera som stöttning före, under och efter högläsningen.

Cirkelmodellen – ett sätt att planera aktiviteter  

Cirkelmodellen är en del av genrepedagogiken och den syftar till att skapa delaktighet, tillgänglighet till strategier, strukturer och modeller för lärande samt ge eleverna en ökad självständighet och tillit till den egna förmågan. Den ger både lärare och elever stöd i undervisningen, när det handlar om att i synnerhet skriva fungerande texter, men kan användas som förhållningssätt i alla lärsituationer.

Modellen för arbetssättet delar in undervisningen i fyra olika faser. I de tre första faserna sker arbetet gemensamt i mindre eller större grupper.  I de första faserna aktiveras elevernas förförståelse och läraren skapar (tillsammans med eleverna) modeller och mallar för det kommande enskilda skrivandet. Först i den fjärde och sista fasen skriver eller arbetar eleven självständigt. Detta för att göra arbetet enklare och för att bidra till ökad förförståelse hos eleven. Läraren leder arbetet både språkligt och kunskapsmässigt, och undervisar om typiska språkliga drag i texttyper parallellt med ämnesinnehållet.

I modul 4 får du några konkreta exempel på hur undervisningen kring berättande texter och högläsning kan planeras utifrån cirkelmodellen för elever i F-klass.