Den sociala hjärnan – en teoretisk bakgrund

För oss lärare som jobbar i skolan kan det vara av vikt att få verktyg för att hantera förändringar, konflikter och reglera känslor. En grundförutsättning för att våra elever ska lära och samarbeta är att de befinner sig i en ”till-respons” då hjärnans belöningssystem är aktiverat, istället för en “ifrån-respons” då hjärnan är upptagen med att möta hot och faror.

Det limbiska systemet

Känslomässiga upplevelser är kopplade till det limbiska systemet i hjärnan och det består bland annat av amygdala som ofta benämns som vår “stressmotor”. Det limbiska systemet utgör en av de äldsta delarna av hjärnan och har väldigt starka och effektiva nervbanor till andra delar, exempelvis till frontalloben som står för vårt högre tänkande. Man kan säga att det kraftfulla limbiska systemet är “chef” och bestämmer över frontalloben.

Systemet avgör vad vi tycker om omvärlden i varje given stund. Det skannar av informationsströmmen som går in i hjärnan och avgör om en situation skulle kunna vara ett hot eller en belöning. Hjärnan jobbar efter principen att minimera hot och maximera belöningar för att hålla oss vid liv.

En potentiell belöning aktiverar hjärnans belöningssystem och signalsubstansen dopamin utsöndras, vilket gör att vi blir nyfikna, fokuserade, kreativa och motiverade. Vi dras till belöningen och hamnar i en emotionell “till-respons” som ger oss goda möjligheter att lära och samarbeta med andra.

Om hjärnan däremot identifierar ett potentiellt hot drar amygdala igång och hjärnans stressystem aktiveras. Kroppen förbereds då på att fly, fäkta eller spela död och får oss att agera omedelbart och kraftfullt. Att fly undan ett obehagligt möte eller att fäktas verbalt i en diskussion kan kopplas till hjärnans impulser att fly och fäkta. Kroppens stressystem ska alltså hjälpa oss att oss att hantera och ta oss ifrån hotet.

Stress och sämre tänkande

Impulserna att fly och fäkta är både snabba och kraftiga och har räddat vår art i miljontals år. När det gäller liv och död finns det ingen tid att tänka efter. Stressen kommer att påverka vår förmåga att tänka klart. Faktum är att stressmotorn amygdala och frontalloben är sammanlänkade genom väldigt effektiva nervbanor. De påverkar varandra.

När amygdala larmar om fara och det limbiska systemet går på högvarv slukar det energi vilket gör att det finns lite bränsle kvar för frontallobens funktioner. Det innebär att våra mentala processer försämras kraftigt och vi får svårt att tänka klart. Det blir både svårare att lära och samarbeta med andra. Då upplever vi en emotionell “ifrån-respons” och känner oro, rädsla och ibland till och med ångest.

Hjärnan är betydligt känsligare för hot än för belöningar, vilket innebär att vi reagerar starkare på ett hot än på en belöning. Better safe than sorry. Negativa känslor har alltså övertaget framför positiva eftersom de ofta har varit kopplade till hot som vi snabbt måste lösa. Att ta sig tid att fundera över om man borde slåss eller fly från en framrusande tiger gynnar ju inte överlevnaden.

Samtidigt som en skenande amygdala försämrar frontallobens funktioner kan frontalloben lugna aktiviteten i amygdala. Amygdala gasar. Frontalloben bromsar. Läs vidare om hur en till- och ifrån-respons påverkar våra kognitiva funktioner.

Till-respons

När hjärnan uppfattar en möjlig belöning aktiveras belöningssystemet och när du hamnar i en till-respons:

• ökar ditt fokus
• blir du öppen för ny information
• ökar din kreativitet
• ökar din motivation
• sänks stressen.

Ifrån-respons

När hjärnan uppfattar ett potentiellt hot aktiveras vårt stressystem. Vid en ifrån-respons får du svårare att:

• fokusera
• förstå
• lösa problem
• minnas
• fatta beslut
• sätta mål
• planera
• kontrollera impulser.

 Emotioner och sociala hot

Det är förvånansvärt lätt att väcka emotioner och försättas i en till- eller ifrån-respons, bara några ord eller meningar kan räcka. Så klart väcker fysiska hot hjärnans stressystem till liv, men även vår sociala hjärna är mycket känslig för sociala hot; som att uppfattas som sämre än andra, att möta osäkerhet, att inte kunna påverka en situation, att känna sig utanför eller att behandlas orättvist. Efter det att den stimulus som genererar en “ifrån-respons” försvinner kan systemet återgå till det normala bara efter några minuter.

Den neurovetenskapliga modellen SCARF är en akronym av de engelska orden Status, Certainty, Autonomy, Relatedness och Fairness. Modellen sammanfattar hur vår sociala hjärna hanterar sociala hot som status, säkerhet, autonomi, tillhörighet och rättvisa.

Känner vi till vad som triggar en ifrån-respons har vi större möjlighet att skapa en lärmiljö med till-respons framför ifrån-respons. Vi kan också förstå både våra egna och andras reaktioner samt lära oss tekniker för att hantera stress och oro som följer med en ifrån-respons.

Följande fem klipp beskriver SCARF-modellen i korthet och är tänkta att användas för dig som är pedagog för att bli bekant med de främsta sociala hoten.

 Litteraturlista

Falk, Stefan & Gospic, Katarina (2016), Neuroledarskap, Natur & Kultur.

Gospic, Katarina (2017), Den sociala hjärnan, Brombergs.

Nilsonne, Åsa (2016), Mindfulness i hjärnan, Natur & Kultur.

Rock, David (2014), Hjärnan på jobbet, Dana Förlag.

Trossing, Malin (2016), Våga leda med hjärnan, Roos & Tegnér.