Gå direkt till innehållet

Jag: ”Rita en världskarta”. Gör den så detaljerad ni vill men den måste få plats inom ramen för papprets storlek. Ni har en halvtimme på er. Räck inte upp och säg att ni är klara. Använd all tillgänglig tid att göra kartan så bra som möjligt.”

Klassen: Omöjligt!

Få övningar är bättre för en SO-lärare som tar över en ny klass än att dela ut ett vitt papper till varje elev och be dem rita en så bra världskarta de kan. Det är en smärtsam övning eftersom det kommer att bli pinsamt uppenbart hur mycket arbete som ligger framför dig som lärare – men också en otroligt nyttig övning. För hur ska dina elever kunna lära sig någon om världen eller förstå vad ni pratar om under lektionerna – om de tror att Grekland är en ö som tillsammans med Indien ligger strax söder om USA?

Att rita världen på fri hand ger dig också tillfälle att tidigt lära eleverna om misslyckandets roll mot lärande, klargöra kopplingen mellan nedlagt tid och resultat samt sätta fokus på skillnaden mellan sumativ och formativ bedömning – allt saker som är lämpligt när du först tar över en ny klass. Kartövningen kan sedan vara en lämplig övergång för att prata om koncept som etnocentrism – eller helt enkelt att prata om kartor och kartprojektioner i störta allmänhet. Genom att göra denna övning – upprepade gånger över den tid du har eleverna kan både du och dem se framsteg i deras världsbild och helhetstänk.

 

Förankring

Resursen ”Rita världen” är lämplig i ämnet geografi.

”Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar förtrogenhet med hur man växlar mellan olika tids- och rumsperspektiv. Genom undervisningen ska eleverna utveckla kunskaper om hur människa, samhälle och natur samspelar och vilka konsekvenser det får för naturen och människors levnadsvillkor. Undervisningen ska ge eleverna kunskap om kartan och kännedom om viktiga namn, läges- och storleksrelationer så att de kan orientera sig och dra slutsatser om natur- och kulturlandskap och om människors levnadsvillkor. På så sätt ska eleverna ges möjlighet att se världen ur ett helhetsperspektiv. Undervisningen ska även ge eleverna förutsättningar att utveckla kunskaper i att göra geografiska analyser av omvärlden och att presentera resultaten med hjälp av geografiska begrepp.”

 

  • Kontinenter: Definiera vad vi menar med kontinent (till skillnad från världsdel) och peka ut jordens kontinenter. Var speciellt noggrann med att visa på hur Europa och Asien sitter ihop med Afrika – något som en stor majoritet av eleverna (och de flesta vuxna) brukar missa. Afrika är ingen ö utan en landmassa som sitter ihop med Eurasien.
  • Världsdelar: Peka ut världsdelarna, namnge dem och poängtera särskilt att Antarktis (Sydpolen) är en världsdel medan Nordpolen inte är det (bara ett istäcke som flyter). Gör klart att du förväntar dig att eleverna ska kunna namnge alla världsdelar.
  • Världshav: Visa på att det givetvis bara finns ett hav – ett världshav – men förklara också att detta sammanhängande hav delas upp i fyra (eller fem – beroende på vilken geografisk sammanslutning som tillfrågas) världshav. Namnge världshaven och gör klart att du förväntar dig att eleverna ska kunna namnen.
  • Kontinenters/världsdelars relativa storlek och förhållande till varandra: Visa på världskartan och gör klart att du – för att eleverna ska kunna ha en helhetsbild – förväntar dig att de ska kunna återge världskartan med världsdelarna med någon form av grundläggande storlek och avståndsförhållande till varandra. Gör klart att exakta former på kustlinjer och dylikt är mindre centralt än att faktiskt ha en uppfattning om var saker ligger i förhållande till varandra och vilken storlek de har. Illustrera detta genom att på en minut rita en egen världskarta på whiteboarden som bara består av enkla geometriska former (trianglar, kvadrater, rektanglar och cirklar) och visa på att du på detta sätt kan göra en ”bättre” världskarta än alla deras halvtimmesförsök (”bättre” som i att det finns en helhetssyn där alla världsdelar åtminstone är med på rätt plats och i någotsånär rätt storlek). Visa hur de med hjälp av en sådan enkel geometrisk skiss sedan kan börja lägga till delar som steg för steg gör det till en mer detaljerad och mer igenkänningsbar världskarta.
  • Stödlinjer: Visa på hur ekvatorn och nollmeridianen kan användas för att dela i världen i grundläggande kvadrater och hur dessa stödlinjer sedan kan användas för att ordna in världsdelarna storleks- och placeringsmässigt.

Förberedelser för läraren 

Läs igenom resursen här och fundera på om det finns information som du själv har att tillägga. Det kan vara bra att ha med sig ett antal pedagogiska exempel på kartor ritade från minnet som kan delas med eleverna när de misslyckats (för att visa dem att det är svårt och att många människor gör många olika sorters misstag). Om du inte redan har några exempel på elevritade världskartor så finns det tre enkla lösningar:

1) Bildsök på nätet. Detta ger en stor samling världskartor av olika kvalité (fler bra än vad du kommer att få i ditt klassrum). Välj ut och spara några som lämpliga pedagogiska exempel – allt från katastrofförsök till riktigt lyckade versioner.

2) På webbplatsen Imgur kan du hitta olika exempel på ritade kartor. Använd samlingen som exempel (återigen bättre kvalité än vad du kan förvänta dig i klassen).

3) Be några kollegor rita världen i lärarrummet. Chansen är god att du även här kommer att få kartor av högst varierande kvalité. Även om det är min erfarenhet att lärare över lag har en ganska god världsuppfattning är det långt ifrån säkert att alla lärare i alla ämnen har en klar bild av hur världen ser ut.

Plocka fram en klassuppsättning vita papper (lämpligtvis A4 eller A3) och se till att alla elever har tillgång till blyertspennor och suddgummin (kommer att behövas).

 

GENOMFÖRANDE: Rita världen från minne

Utan att först ha introducerat lektionen som en uppstart på nytt arbetsområde i geografi eller dylikt, så delar du ut papper till eleverna och ger instruktioner:

Rita en världskarta. Inte en glob eller en rund projektion utan en platt karta. Gör den så detaljerad ni vill (med namn eller utan namn inskrivna, med gränser eller utan gränser utsatta etc.). Kartan måste få plats inom ramen för papprets storlek. Ni har en halvtimme på er. Räck inte upp och säg att ni är klara. Använd all tillgänglig tid att göra kartan så bra som möjligt. Titta inte på bänkkamrater och konsultera inga andra kartor (i böcker eller via mobiler) – för vad är poängen med det?

Denna enkla instruktioner kommer högst troligtvis att leda till en överraskande mängd protester. Av alla övningar jag genomför i högstadiet är detta en av de som upplevs som mest omöjlig och orättvis. Protesterna i sin tur säger en hel del om elevernas kunskapssyn och hur skolan har format dem:

  • Många elever är frustrerade över att de utsätts för ett test på något de inte kan. De gillar inte att misslyckas eftersom misslyckande i deras värld alltid är dåligt och de har lärt sig att skolan har en oförlåtande syn på misslyckande. De är vana vid att hela tiden bli sumativt bedömda och behöver hjälp att förstå att du som lärare sysslar med formativ bedömning och formativ återkoppling. Genom att rita kartan och misslyckas kan de av dig få återkoppling som leder till en förbättring nästa gång. Längre fram – när de fått en chans att lära sig något – kan det bli tal om en eventuell summativ bedömning.
  • Många elever är medvetna om att deras världsbild är skrämmande bristfällig och de vill inte låta detta synas. Återigen så avspeglar de en syn där de verkar uppfatta skolan som en plats att redan kunna saker – inte, som det rimligen är, en plats där de förväntas lära sig saker.
  • Många elever har bristande förmåga till öga-handkoordination och kan inte få ut på papper en världskarta – även om de kanske har en i huvudet. De tycker inte att SO är en plats för bild och ritande och avslöjar synen på Bild som ett ämne – snarare än som en färdighet eller som ett verktyg. Samma sak är ofta uppenbart för matematik – även om just matematik inte används i just denna övning.

Använd elevernas protester som ett sätt att betona hur undervisningen formas av övning och hur misslyckande är en högst central del av detta. Fortsätt ihärdigt att utmana eleverna att göra övningen. Flera elever kommer att förbruka både fram och baksida på sina papper och ändå inte vara nöjda. Var frikostig med papper i mån av miljösamvete. Elever kommer säkerligen att försöka fuska genom att konsultera världskartor via datorer eller mobiler. Använd detta som ett tillfälle att diskutera kunskapssyn. Vad är det de försöker uppnå genom att fuska? Vad gagnar det dem att dölja sin okunskap?

En viktig sak är också att du som lärare dokumenterar elevernas kartor – antingen genom att du fotograferar varje karta (se till att eleverna tydligt skriver namn innan du fotar) eller att du helt enkelt samlar in kartorna i slutet på lektionen. Centralt för hela processen är ju progression och om kartorna inte dokumenteras kommer de att försvinna (fysiskt och/eller ur minne) och när eleverna sedan har förbättrats och gör uppgiften igen kommer de att gå miste om den aha-effekt som blir om de kan jämföra med sitt första försök.

 

GENOMFÖRANDE: Facit

När en halvtimme passerat ber du eleverna lägga sina pennor åt sidan och publicerar ett ”facit” i form av en världskarta i klassrummet. Lämpligtvis väljer du en världskarta med merkatorsprojektion trots denna projektions uppenbara brister eftersom det är den världskarta som eleverna är vanast att se. Det finns gott om tid att introducera andra kartprojektioner senare. Räkna med ett detta moment av lektionen kan bli lite stojigt. När eleverna kan jämföra sina egna kartor med facit utbryter allt som oftast stor munterhet. Uppgiften är svår och de allra flesta har producerat kartor som är ganska långt ifrån verkligheten. Majoriteten har också en ganska stor självdistans och har inga problem att skratta åt sig själv eller att visa sina bänkkamrater – och detta brukar pågå några minuter.

När munterheten bedarrat så kan du som lärare föra tillbaka lektionen på kurs och ge återkoppling som kan hjälpa eleverna förbättra sina kartor till nästa försök. Välj ut ett antal centrala punkter som du vill sätta fingret på och peka ut dem på världskartan. Ge konkreta tips på vad eleverna behöver tänka på och var tydlig med vad du förväntar dig i nästa iteration. Exakt vad du pekar ut beror lite på hur mycket tid du avsatt och hur många gånger du tänker upprepa övningen. Nedan följer exempel på vad jag brukar ta upp:

När genomgången av facit är avklarad är det lämpligt att prata lite om etnocentrism. Fråga hur många av eleverna som ritade Sverige/Europa som större än vad de faktiskt var eller som fick någon form av problem med utrymmet på sina papper eftersom de började rita Sverige/Europa först och skalan sedan inte stämde? I en normal klass är det ganska många elever som haft denna upplevelse. Förklara att detta är vanligt för alla människor över hela planeten och att beteendet kallas etnocentrism. Det är fullständigt naturligt att förstora det en själv känner till eller anser vara betydelsefullt i förhållande till det en inte känner så bra till och inte har någon relation till. Alla gör det och det är inget fel i sig. Det viktiga är dock att vara medveten om sin etnocentrism och kompensera för den. Detta gäller när en ritar kartor men också när en tittar på nyheter. Det kan helt enkelt vara bra att inse att vi inte är i centrum hela tiden. Detta är också något du kan återkomma till om du följer upp denna kartlektioner med flera och visar att olika kulturer centrerar sina världskartor olika – ett faktum som i sig brukar vara tillräckligt för att få ögonen att spärras upp för många elever.

 

GENOMFÖRANDE: Öva och återupprepa

Efter genomgången av facit är det dags att låta eleverna öva igen. Börja med att ta bort den projicerade världskartan och dela ut nya papper till eleverna. Ge dem ytterligare tio  minuter att öva på att rita världskartor utifrån återkopplingen tidigare. Betona vikten av helhetssyn och att allt finns med i rimliga proportioner framför exakta kustlinjer och påminn om hjälplinjerna. Trots att tio minuter är ganska lite så försök hålla dig till det men var tydlig till eleverna.

Efter det att eleverna fått öva i tio minuter så städar ni undan alla tidigare kartförsök och allt övningsmaterial och delar ut en sista omgång vita papper. Ge nu eleverna fem minuter att återupprepa originaluppgiften:

”Rita en världskarta.  Inte en glob eller en rund projektion utan en platt karta. Gör den så detaljerad ni vill (med namn eller utan namn inskrivna, med gränser eller utan gränser utsatta etc.) men den måste få plats inom ramen för papprets storlek. Ni har en fem minuter  på er. Räck inte upp och säg att ni är klara. Använd all tillgänglig tid att göra kartan så bra som möjligt. Titta inte på bänkkamrater och konsultera inga andra kartor (i böcker eller via mobiler) – för vad är poängen med det?”

När fem minuter har gått ber du eleverna lägga ner sina pennor. De kan nu ta fram sitt första försök från tidigare under lektionen – det där de hade 30 minuter på sig. Be eleverna jämföra kartorna och sätta fingret på skillnaderna. Min erfarenhet är att karta nummer två nästan genomgående är av högra kvalitet trots att eleverna haft mycket kortare tid på sig. Med återkopplingen och den formativa bedömningen har de fått verktyg som leder dem till en bättre helhetssyn och större kunskap. Gör paralleller till annat lärande. Detta är det sätt på vilken skolan fungerar: eleverna kommer med bristande kunskap, läraren ger tydlig återkoppling och instruktioner och eleverna går ifrån lärsituationen med (förhoppningsvis) högre kunskap.

 

Upprepning

När jag genomför denna övning i min klass följer jag upp den vid ett antal tillfällen under åren jag undervisar dem. Vid varje uppföljning lägger jag till moment eller krav på detaljer i utförandet och eleverna blir därför tydligare bättre och bättre. Jag påminner också om övningen kontinuerligt varje gång vi tex. pratar om nyheter. I en sådan diskussion (om nyheter) skulle jag typiskt själv rita en världskarta ur minnet på tavlan (med geometriska figurer och stödlinjer som grund) och sedan sätta ut detaljer – allt gjort på en minut eller högst två. Utifrån denna karta skulle jag sedan placera in de nyheter som vi diskuterar gemensamt i klassen. Den ständiga upprepningen befäster världsbilden för eleverna och det faktum att de själva återkommande får rita gör att världsbilden blir till kunskap.

 

Uppföljning

Denna lektion kring att rita världskartan ur minne kan följaktligen följas upp med fler lektioner där kartan övas vidare och nya detaljer läggs till – eller så kan den följas upp av en lektion där ni fördjupar er kunskap om kartor och kartprojektioner. På Malmö delar hittar du fler resurser att fördjupa dig i. Följande två länkar leder dig dit:

 

Kommentar till bifogade kartor

De tre bilderna visar en karta ritad i tre steg i enlighet med modellen ovan –  på typ två minuter. Först en enkel skiss med enkla geometriska figurer, sedan en lite mer justerad version med något mer realistiska former och några detaljer tillagda. Avslutningsvis en sista puts med ytterligare några detaljer i form av öar och namn på världsdelar och världshav utsatta.

Det finns många saker som verkligen avviker från den gängse bilden av en världskarta och många detaljer som kan tas upp till diskussion. Avståndet mellan Nordamerika och Europa har blivit lite hopträngt, Asien är allt för kvadratiskt, Australien allt för långt norrut etc. Men kartan visar trots detta på en långt högre helhetssyn än de flesta elevritade världskartor och kan användas som pedagogiskt exempel.

 

Världskarta från minnet i tre snabba steg

Spara som favorit

Du måste logga in för att kunna spara som favorit.