1. Lässtrategier – en översikt

En lässtrategi kan definieras som ett avsiktligt försök att kontrollera och styra läsarens ansträngning för att avkoda, förstå ord och skapa mening i texter. Utifrån den definitionen kan en strategi tolkas som en medveten och aktiv handling. Att läsa är att göra något med texten. Att minnas kräver också en medveten och aktiv handling. För att minnas det man har läst underlättar man för hjärnan och minnesinkodningen om man tänker medvetna aktiva tankar om textens innehåll. Att läsa och lära är utan tvekan medvetna aktiviteter som båda kräver ansträngning och en arbetsinsats. Som lärande i stort handlar det om att erövra förmågor – man blir en skicklig läsare genom träning.

Alla använder någon form av lässtrategier när man läser, medvetet eller omedvetet. För att förbättra sin läsförståelse kan man lära sig att medvetet använda lässtrategier som utgår från begreppen: förutspå, fråga, reda ut, sammanfatta och koppla.

Lässtrategier baseras på hur skickliga läsare gör när de läser. Det har visat sig att de använder sig av fem olika strategier vid läsning. Många elever gör säkerligen redan så men är kanske inte medvetna om det. När man blir medveten om hur man gör när man läser texter man upplever som lätta, kan man med fördel använda samma strategier när man läser svåra texter. Att använda strategier gör också eleverna uppmärksamma på att det krävs ett aktivt tänkande för att ta sig an svåra texter vilket underlättas av att de får ett språk om läsning, ett metaspråk. Då bli det också lättare att sätta ord på var man befinner sig i läsprocessen.

Nedan följer en beskrivning av de olika strategierna kopplade till en symbol. De är tänkta att läsas som en repetition och förutsätter att du som pedagog redan är förtrogen med lässtrategierna och att du har introducerat dem för eleverna. Varje strategi avslutas med en kort repetition som är riktad till eleverna. Här kallas strategierna för spåkulan, frågetecknet, förstoringsglaset, summatecknet och kedjan.

SPÅKULAN – att förutspå 

Att förutspå har som syfte att inledningsvis skapa en överblick över textens uppbyggnad och innehåll redan innan man börjar läsa. Spåkulan ger bilden av att skåda in i framtiden och alltså förutspå. De som tränar upp en hög förmåga att känna igen texter genom dess funktion och struktur skaffar sig snabbt en överblick innan läsningen. Då utvecklar de en förmåga att snabbare identifiera viktig information genom att använda textbaserade ledtrådar såsom rubriker och underrubriker. På så vis riktar de sin uppmärksamhet mot relevanta delar och fokus hamnar på huvudinnehållet framför detaljer.

FRÅGETECKNET – att markera oklarheter

Frågetecknet syftar till att markera oklarheter i texten. Den lär och påminner eleven om att inte hoppa över ord, begrepp, uttryck eller ibland hela stycken som man inte förstår utan istället markera dessa för att återkomma till dem.

Att läsa “med pennan i handen” är ett utmärkt sätt att bli medveten om och markera oklarheter på vägen. Det hjälper också läsförståelsen om man markerar sådant som skapar sammanhang i texten, har med huvudinnehållet att göra samt att identifiera delar som kan hjälpa eleven att besvara frågor till texten.

FÖRSTORINGSGLASET – att reda ut oklarheter

Förstoringsglaset ska associera till att man återvänder till texten och (likt en detektiv) reder ut de oklarheter som markerats under frågetecknet. Det handlar om att öva upp vanan att inte hoppa över svåra ord och uttryck utan istället aktivt söka strategier för att öka sin förståelse så väl för ord som för texten i sin helhet. Eleven blir medveten om att det krävs mer än att bara läsa en text från början till slut och att man behöver tänka aktivt under läsningen.

En del ord, begrepp och uttryck kan det löna sig att förklara för eleverna så att de får en djupare förståelse.

SUMMATECKNET – att sammanfatta

Summatecknet handlar om att sammanfatta och summera det lästa med egna ord. Med hjälp av sammanfattningen försäkrar sig läsaren om att man har förstått de viktigaste delarna av texten. När man har traskat genom de fyra första strategierna har man ofta kommit långt och har förmodligen förstått ord och uttryck. Det betyder nödvändigtvis inte att man har förstått hela innehållet. Man kanske har svårt att se hur olika delar hänger ihop eller vilka slutsatser som kan dras. För att kunna sammanfatta en text och återberätta med egna ord krävs det att man kan sålla bort det som är oviktigt och hålla fokus på att förstå helheten. Om det är svårt att sammanfatta behöver man återvända till texten igen.

KEDJAN – att koppla texten till tidigare kunskaper

När man lär sig något nytt kopplar man ihop det nya med något man redan kan. Man lär sig lättast genom hur saker och ting hänger ihop, genom sammanhang. Därför är det viktigt att aktivt skapa kopplingar när man håller på att erövra ny kunskap. Kedjan ger bilden av hur man kopplar samman eller länkar ihop den nya kunskapen med den gamla. Att koppla kräver att man aktivt bearbetar innehållet och införlivar det med befintlig kunskap. När man hjälper eleverna att medvetet göra kopplingar underlättar det såväl det aktuella lärandet som framtida kunskaper.